Rasmus Grudd

Förra gången avslutade jag sjukdoms historian vid min hudinflammation. Det som hände då var att jag fick en väldig massa kortisonkrämer, som var av den starkaste sorten. Eftersom att kortison tunnar ut huden så slutade detta i att jag fick min första bristning i armvecket.  Det var ju nästan så att jag kände mig krallig vid det tillfället, men med tiden insåg jag att det inte var en engångsföreteelse skapad av min brutala muskeltillväxt...

Men krämerna räckte inte till så vi höjde mina orala kortisonmediciner istället till ganska höga samt började koppla in nya Cellgiftsmediciner som också skulle tas oralt. Detta började göra situationen aningen bättre men för att klargöra om det var en allergisk reaktion eller en inflammation så gjordes det en hudbiopsi under mitt högra öra. Här var det en aningen knäpp läkare som skulle göra ingreppet. Först och främst, vem fan gör en hudbiopsi från ansiktet? finns ju otroligt mycket bättre ställen att skära bort en bit hud ifrån? Sedan var det även så att läkaren gjorde denna biopsi trots att bedövningen inte gav någon effekt.  Jag satt alltså och skrek medan hon långsamt skar bort en tjock bit hud från min kind.  Det var inte det skönaste jag varit med om heller kan jag berätta.

Den här sommaren åkte vi till London, vi hade tänkt åka till Malta men på grund av att jag helst inte skulle vistas i solen så åkte vi dit istället. Dagen efter att vi hade landat i London så ringde en läkare till mig som sa att min leverfunktion blivit sämre enda sedan jag hade tagit Cellgiftstabletter och var tvungen att sluta illa kvickt. Därmed gick jag endast med kortisonet då under den perioden vi var i London, där vi promenerade otrooooligt långt. Gissa vem som då blev inflammerad i sina knä- och fotleder? jajamensan, det var jag det jag! Slutligen blev även någonting runt ryggraden inflammerat vilket gjorde det omöjligt för mig att resa mig. Här blev det sjukan igen och ett dropp med 500 mg kortison kopplades in vilket gjorde att jag åtminstone kunde resa mig igen. Men knäleden gav inte med sig, så jag fick åka hem med rullstol och ha det under en vecka i väntan på att det skulle bli bättre. Det blev det inte.

Huden blev sämre och jag fick bara ondare och ondare. Därmed blev det ännu mer kortison i både dropp men också i form av en spruta. Då drog dom först ut 2 PLASTMUGGAR med ledvätska och sedan körde in kortison i leden. Efter detta började det kännas bättre! Då fick jag även börja med ytterligare ett par nya cellgiftstabletter. Det blev en medicin-cocktail varje morgon och kväll helt enkelt!

Ett "låda" per dag

Nu kunde jag äntligen börja träna hårdare igen när jag blivit av med ledproblemen vilket jag också gjorde. Jag tränade i skolhandbollen 3 gånger / vecka och gymade 5 gånger i veckan utöver det. Det enda problemet var att jag inte kunde sova, vilket var ett ganska stort problem. Men sen när jag valde att börja träna med Tyresö Handboll på kvällar så började min kropp säga emot. Dagen efter en träning så kände jag en otrolig ryggvärk på ena sidan. Jag gick till skolan och kände att obehaget växte mer och mer, jag valde att inte träna i skolan utan att bara kolla på istället. Då gjorde det så ont att sitta upp att jag var tvungen att lägga mig igen, jag la mig ner och började skratta. Mange (skoltränaren) sa åt mig att åka hem istället vilket jag gjorde. Men eftersom jag och Claudia hade bestämt att vi skulle äta middag ihop så gick jag dit, trots smärtan. Jag kommer ihåg att Claudia blev förbannad på mig för att jag bara satt och asgarvade utan anledning under middagen. Men helt plötsligt slutade jag skratta för då kunde jag inte andas längre. Så gissa vad? Det blev sjukan igen!

 

På sjukhuset fick jag feber och en otrolig huvudvärk, alltså heeeelt sjuk huvudvärk. Jag blev proppad med morfin för att underlätta andning och huvudvärk och samtidigt låg jag med 40 graders feber i flera dagar. När det äntligen började släppa så genomgick jag många undersökningar för att se vad det hade varit som orsakat detta.  Under dessa undersökningar visade det sig att jag 1. hade fått en lungsäcksinflammation vilket innebar att säcken som lungan ligger i blev inflammerad, därmed försämrades lungfunktionen kraftigt. 2. hade en "mild" hjärtsäcksinflammation vilket förändrat slagrytmen på hjärtat. 3. hade fått en stroke i huvudet. 4 hade en infektion i kroppen vilken hade orsakat febern men också en vanlig lunginflammation. Här är ett tecken på hur kraftfullt kortisonet är. Eftersom att jag förmodligen var för sjuk för att träna då, men det märktes inte eftersom att kortisonet tog bort symptomen, därmed blev jag ganska sjuk. 

 

Det här var alltså den andra delen i min sjukdomshistoria, som var en aningen jobbigare period jämfört med del 1  men fortfarande en barnlek jämfört med den kommande perioden. Här handlade det mest om att hitta en medicin som fungerade vilket tog lång tid och som gav en del konsekvenser.